PACK FAKTA

Bildades 1989 av Per Persson som då hade tröttnat på att stå i bakgrunden och spela bas i Traste Lindéns Kvintett. Efter ett par håglösa försök att bilda en ny grupp formades kvartetten Perssons Pack. Övriga gruppmedlemmar var Magnus Lind, Magnus Adell och Niklas Frisk.
Exakt hur dom möttes har jag ingen aning om men om man kan tolka Packets Paradmarch ("Kanoner och små, små saker", AIR 1990) så får man ett hum om hur dom under ett (eller flera?) krogbesök bestämde sig för att spela tillsammans.

 

Debuten Kärlek och dynamit från 1989

Sagt och gjort, den första skivan "kärlek och dynamit" släpptes på det lilla bolaget Air Music Scandinavia under hösten 1989. Det var en rätt lugn och stillsam platta med endast ett par snabbare poplåtar. Som vanligt på Packets skivor så var det Per Persson som stod för all text och musik, förutom på "Finkel-Pers Hambo" som dragspels-virtuosen Magnus Lind komponerat. Under tiden som skivan släpptes så hade Per Persson redan tankarna på nästa skiva.


"Vaknar en lördag med damm i min käft, ifrån himlen ett helvetes regn. Fönstret är öppet och en chef från Amerika sjunger hungriga hjärtan igen"

Kanoner och små små saker från 1990

Under hösten 1990 kom så skiva nummer 2 ut. "Kanoner och små, små saker" följdes upp av en turné genom hela sverige.Turnén blev något av en succé, inte minst på grund av radiohiten "små, små saker". De människor som hade sökt sig till lokalerna upptäckte dessutom Packets rätta sida. Det är nämligen på scenen som gruppen ska se och höras! Otroligt tajt och energifyllt, inte minst pga herr Persson själv!


"Ifrån barskåpscadillacar ner till vanligt levisland, kan man falla på en timme, kanske snabbare ibland"

Så, 1991 gick Packet över till ett betydligt större skivbolag, nämligen EMI. Dessutom hade Niklas Frisk bestämt sig för att "öppna eget". Han startade den numera riksbekanta gruppen Atomic Swing. På EMI släpptes i snabb följd två plattor. "Äkta hjärtan", som innehöll den låt som väl svenska folket förknippar med gruppen - "Tusen dagar härifrån". På det spåret hade man även tagit in Jakob Hellman som gästsångare. Per Persson hoppades att Jakob skulle få tillbaks inspirationen att skriva nya låtar inne i studion. (Tyvärr blev det inte så som vi alla vet!)


"Det finns en fråga till ett svar. Hur det kommer sig att jag alltid säger tack och hej, då riktig kärlek närmar sig"

Produktiviteten höll i sig och 1992 släpptes en coverskiva! Per Persson hade samlat ihop ett antal mer eller mindre kända svenska titlar som han tyckte var värda att spelas in på nytt. Bland spåren märks bl a Corneliis Vreejwiks "Mördar-Anders", Nisse Hellbergs (Wilmer X) "Blod eller guld" och Ted Gärdestads "Kaliforniens Guld".

Man kan fråga sig om herr Persson ändrat ståndpunkt i den fråga som han berör under låten "Vild som Jerry Lee" (Kanoner och...). Där sjunger han nämligen "Om packet kunde sjunga andra sånger skulle sålda skivor nog bli fler. Men när dom säger: Hej Packet ni får byta stil blir vi vilda som fyra Jerry Lee"! Ett par år senare kom cover-skivan ut...?!


"Det var mitt i en doftande juninatt, och österut åskan gick, och jag ansiktet såg, fast ljuset var matt och det var blott ett ögonblick."

Efter Svenska Hjärtan tog man en välbehövlig vilopaus. Under 1992 hade man nämligen haft drygt 100 spelningar! Under slutet av turnén proklamerade Packet att man skulle splittras. Så småningom visade det sig att man gick ut med detta endast för att dra lite fler personer till dom sista spelningarna...smart marknadsföring med andra ord!

Singeln John Henry från 1993

För den lilla, trogna skara Perssons Pack-beundrare kom beskedet om en ny platta under 1993 som en trevlig överraskning. När det dessutom visade sig att dom släppte den kanske starkaste skivan blev lyckan inte mindre! Sin vana trogen, så hade man givetvis bytt skivbolag. Det blev nu Sonet som fick äran att ta hand om guldådran. Plattan fick titeln "Längre bortom bergen" och den första singeln "John Henry" spelades en hel del i Sveriges Radio. Men som vanligt när det gäller P P så är det framförallt konserterna som drar till sig uppmärksamhet. 

Om man skulle ta ett genomsnitt på det betyg som spelningarna får skulle det inte understiga 4! Det blev många spelningar under sommaren, inte minst på alla festivaler som på sistone har växt upp som svampar ur jorden.


"..då solen plötsligt skar ett litet hål, sa jag stilla orden till mig själv. Vilken underbar värld det är!"
Vi är nu framme vid 1995, då gruppen släppte sin senaste (och som vi väl alla trodde - sista) skiva. "Sekunder i Sverige", som går tillbaks lite till soundet på den första skivan. Det är lite lugnare låtar igen men som vanligt fyllda med suverän musik och välformulerade texter.. hade man plockat in Josefin Nilsson (Ainbusk Singers) som sjöng duett tillsammans med Per Persson i ett par låtar. Man hade även använt sig av en ny producent, Michael Blair som bl a även producerat Trasté Lindéns Kvintett (cirkeln sluten?).


"Minns du förra året, minns du vårens ljumma vind, då musikanter och racerstjärnor trillade av pinn"

Efter den plattan och dom sedvanliga spelningarna blev det plötsligt knäpptyst kring Packet. Efter en tid kom beskedet att gruppen hade "lagts på is" och i ett fåtal intervjuer som Per Persson gjorde så bekräftade han att Packet hade splittrats.

Ingenting hände....man fick höra rykten om att Persson hade börjat pyssla med ett litet projekt kallat "Glamour Boys", men det blev inget av med det. Nästa projekt som faktiskt fick en del utrymme i tidningsspalterna var när Persson meddelade att man skulle starta en grupp med namnet "The Originals". 
"Supergruppen", som tidningarna kallade det, skulle bland annat bestå av Per Persson, Niklas Frisk, Olle Ljungström. Man skulle spela nåt åt countryhållet enligt utsago, men inte heller det projektet kom längre än till tankestadiet.

Och så kom så glädjebeskedet att Per Persson beslutat återuppväcka sitt Pack. Några telefonsamtal så var saken klar. "Det kändes stort att ringa och samla ihop dessa otroliga musiker", säger Persson i en intervju i Ljusnan. I samma intervju säger han "Jag har inte hört nåt på radion som är bättre än oss, därför gör vi det här".
Efter några veckor hade några spelningar ägt rum, men bortsett från "premiären" fick spelningarna ganska svalt mottagande. Den riktiga glöden infann sig aldrig och återigen började Packet så smått somna in. Persson började ägna sig åt att skriva låtar åt andra grupper (Ainbusk Singers, Engmans Kapell mfl) och Packet blev - som han sade - inlindat i en kokong....stilla insomnat för att kanske väckas upp igen nån gång?!..........


"För det här det är den enda jag äger en gitarr och en mikrofon men jag känner mig rikast i världen när nån säger: Persson, det är dags att gå på"


...Åren rullade på utan att det hände något uppseendeväckande. Men så viskade en fågel att Persson återigen börjat röra på sig och den här gången med ett knippe nya spelkompisar. Bandet fick så småningom ett namn kallat Per Persson och Bandet. 
Man åkte runt och spelade gamla Persson-klassiker och i takt med tiden började även alltfler nya alster att dyka upp i spellistorna.
Så småningom anslöt sig dragspelsvirtuosen Magnus Lind till bandet igen. Med denne galjonsfigur tillbaka i bandet beslöt sig Persson för att bandet återigen skulle heta Perssons Pack.

Packet, som varit ganska löst format började nu dessutom ta lite fastare former och bandet utgörs nu (oftast) av:
Per Persson, sång/gitarr
Magnus Lind, Dragspel/Klaviatur
Peppe Lindholm, Trummor
Love Antell, Gitarr
Josef Zackrisson, Bas
Då och då dyker även ursprungsmedlemmen Niklas Frisk upp och spelar gitarr mm.

De nya alstren blev fler och fler och till slut såg sig Persson tvungen att samla ihop dom på den hett efterlängtade CD:n "Öster om Heden". Perssons Pack är alltså tillbaka och den här gången är det på riktigt!

Fakta sammanställt av Tommy Nordin och Trattskalle (TLK:s officiella vänförening) samt tidningen Ljusnan